Jag och min mamma har en väldigt fin och nära kontakt. Eller ja hela min kärnfamilj är väldigt nära varann. Jag säger te.x Jag älskar dig till alla mina syskon och till mina föräldrar. Jag brukar ofta fundera på hur ont det kommer göra när mina förälrar dör.... Jag får nästan panikångest av tanken bara...

Jag och min mamma pratar nästan varje dag i telefonen. När jag får dessa tankar så blir jag helt förstörd, hur ska jag en kunna andas vidare när min mamma dör? Livet är grymt på det sättet... Man föds och man dör, det finns det ingenting vi människor kan göra något åt..

Det var en nära anhörig till mig som gick bort i vintras.. Bara runt 60 år gammal... :(.

Det var så hemskt på begravningen och jag trodde jag skulle svimma...

Jag läser som sagt en massa andra bloggar, jag hittade en häromdagen som gjorde mig förtvivlad...

Den heter: Jag är en Änglamamma. Och handlar om en ung tjej som förlorat sin 5 dagar gamla son i plötslig spädbarnsdöd.

Herregud hur tar man sig vidare efter det??? Jag satt och läste hennes inlägg och bara grät. Fy så hemskt.. Livet är för jävla grymt... :(

Nej usch och fy får hoppas mitt nästa inlägg blir lite gladare...

See you on the other side

/ LIFE